onsdag 27 november 2013

Dagens lektion i skrämseltaktik

 Först och främst ett tillägg: Texten skrevs innan Liv valde att lägga till källhänvisningar (dock utan att peka ut vad som går att läsa var) och i skrivande stund har jag inte granskat dessa i detalj. Jag återkommer eventuellt med ett addendum rörande valet av källor, tills dess går det utmärkt att på egen hand granska dessa. Slut på tillägg.

=================================================

Tänk så fel det kan bli när "vanligt folk" ska ge sig in och tolka saker och ting. Det jag tänker beröra är Liv Ranwegs blogginlägg "I mitt barns mun".

Först och främst, vem är då denna Liv? Tydligen läser hon psykologi vid LTU och är en vaccinmotståndare. Det senare talar inte direkt för att hon har någon nämnvärd utbildning inom biologi, och således troligen inte heller inom några andra naturvetenskapliga områden. Kombinerar vi detta med hennes förkärlek till alternativmedicin och dylikt mumbojumbo är det lätt att dra en snabb (och måhända förhastad) slutsats att hon inte vet vad hon talar om i ovan nämnda post. Men vi ska inte misstro folk bara för att de inte är utbildade experter på området, så vi tar och granskar inlägget. Klarar det närmare granskning så har hon tydligen koll på sakerna, svårare än så är det väl inte?

Så, innan vi går vidare bör vi reda ut några saker här.

1) Allting är kemikalier. Allting, inklusive 100% av din kropp. Kemikalier kan vara hälsosamma eller onyttiga, men kroppen bryr sig inte ett skit om huruvida en människa har framställt ett ämne eller om det framställts "i naturen" (nu är ju människan en del av naturen, men ...). Inte heller säger tillverkningsprocessen ett dugg om hur farligt det är. Ett exempel på det är den hemska kemikalien natriumklorid, som kan framställas genom att blanda natriumhydroxid - även känt som lut (starkt frätande) - med saltsyra. Var och en för sig är de hemskt olämpliga att förtära om man är rädd om matstrupen, men blanda de två korrekt så får du vanligt vatten och natriumklorid, en kombination även känd som koksaltlösning.

2) Allting är giftigt. Allting, frågan är hur mycket som krävs för att framkalla en reaktion. Inga undantag.

3) E-nummer är inte ett tecken på att något är farligt. Ättiksyra, koldioxid och citronsyra är några lättuttalade och ofarliga (i rätt proportioner på rätt plats vill säga) ämnen med E-nummer.

4) Att ett ämne är förbjudet i ett land betyder inte att det är farligt per automatik, det kan vara farligt men det kan även finnas en uppsjö andra anledningar till att det inte är lagligt.

5) Att någonting medför "ökad risk för [x]" innebär 9 av 10 gånger att försöksdjur påvisat en minimal ökad risk vid brutal överdosering och för att vara närmelsevis farligt för människor behövs ofta en livslång överdosering för mätbar effekt.

6) Små doser av olika saker som var och en är farliga i stora doser bjuder inte automatiskt in till att dessa många små doser blir en stor farlig "cocktail". Hade så varit fallet hade vi varit utdöda sedan länge då - återigen - alla ämnen är giftigt i för stora mängder.

Kort och gott, att slänga ur sig en massa termer som folk inte förstår utan att själv ha en aning om vad dessa betyder och hävda att dessa innebär något som stärker ens argument är inte bara fult och ohederligt (och i många fall kan gränsar det till pseudovetenskap, men det berör väl knappast Liv), det är även oerhört korkat att göra på nätet. Varför? Jo, för att oavsett hur mycket eller lite man kan om något så finns det alltid (med viss reservation för experter på området) någon som kan mer. Med det sagt så vill jag även understryka att jag inte är kemist eller biolog, men jag är villig att göra min research istället för att, som Liv, stjäla rakt av från en intresseorganisation för "naturliga" råvaror fria från tillsatser (till på köpet utan att källhänvisa, fy skäms!).

Jag har tyvärr ingen tub Pepsodent Kids hemma, och inte heller tänker jag springa och köpa en enbart i syfte att läsa innehållsförteckningen, så på den punkten hoppas jag att Liv inte far med osanningar, lite naivt av mig, men det hänger knappast på liv och död. Vad som vore intressant är givetvis koncentrationerna av respektive, men det är inget som bjuds på av Liv (och till hennes försvar, troligen inte innehållsförteckningen heller).

Sorbitol

Ja, sorbitol framställs syntetiskt, men det är högst irrellevant, precis som jag tidigare nämnde. Sorbitol förekommer även naturligt i vissa bär och frukter samt i människokroppen i små mängder.
Sorbitol kan mycket riktigt ha laxerande effekt vid höga (märk väl) doser (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17171792) och "stort regelbundet intag" kan leda till magproblem (http://www.webmd.com/diet/news/20080110/sweetener-side-effects-case-histories). I sistnämnda länk talas det exempelvis om 18-20 gram om dagen under 8 månaders tid och en viktförlust på 11 kg. Ett tuggummi med Sorbitol motsvarar då ungefär 1,5 g och ska vi då se till rekommenderad mängd tandkräm för ett barn och koncentrationen av sorbitol i tandkrämen så tror jag knappast att vi kan räkna det som "'stort' regelbundet intag'", särskilt då merparten åker ut i avloppet igen. Några ursprungskällor som pekar på att sorbitol skulle utgöra nämnvärd ökad risk för cancer har jag inte hittat - bidra gärna om ni hittar några - och när det kommer till risk för allergiska reaktioner så finns givetvis en risk för det, men hur omfattande den risken är är svårare att finna siffror på (mottar gärna dessa om någon orkar gräva fram objektiv statistik på detta).

Vatten
Vet vi alla vad det är och vad det vanligtvis används för? Vatten är en kemikalie och ett lösningsmedel som utgör grunden i exempelvis saltsyra. Vatten är toxiskt i stora kvantiteter och nedsänkning av människokroppen i vatten kan leda till döden. Merparten av färskvattenskonsumtionen i industriländer går åt i industrin.

"Hydrated Silica"

Vattenlösning av kiseldioxid. Vad har det i munnar att göra? Det används som slipmedel, helt enkelt. Kiseldioxid förekommer naturligt i jordskorpan i form av kvarts. Men det är klart, det vore ju inte lika skräckinjagande att skriva att det inte finns några direkta risker med det som att skriva "Vad har det i mitt barns mun att göra?".

PEG-32 - Polyetylenglykol.
Polyetylenglykol har många användningsområden varav ett är som hjälpmedel inom läkemedelsindustrin. Att det används "inom kemisk industri som beståndsdel i kosmetika" är i sig föga relevant, det gäller för vatten likväl. Att sedan lista upp bieffekter vid medicinering och tro att man kan sätta ett ekvivalenstecken mellan denna och användning som emulgeringsmedel i tandkräm finner jag absurt.

SLS - Natriumdodecylsulfat
Framställs genom hydrolys ur kokosnötsolja. Svenska Wikipedia hävdar (citerat av Liv) att studier visar minskad förekomst av afte vid bruk av tandkräm som inte innehåller SLS. Vidare eftersökning visar dock på att dessa resultat varit inkonsekventa och att senare studier inte påvisat signifikanta skillnader i förekomsten av afte. Däremot visar en studie från 2012 (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22435470) på att läkeprocessen påskyndades och att smärtnivån var lägre hos de som inte använde tandkräm med SLS.

Aromämnen
Nej, som sagt, det är inte specifierat vilka aromämnen, så det är omöjligt att säga något om riskfaktorer, men associationen när övriga punkter är negativt formulerade och förklaringen ges under "risker" innebär givetvis att (den okritiske) läsaren tolkar även detta negativt, särskilt när denne inte vet vad exempelvis aldehyder, estrar och terpener är för något. Guilt by association. Undviks företrädesvis genom att skippa den långa beskrivningen och bara nämna att vi inte vet något närmre utan krusiduller.

E-466 Karboxylmetylcellulosa

Förtjockningsmedel, framställt med kemiska processer (newsflash, i vår kropp sker hela tiden miljarder kemiska processer konstant). Att det skulle vara förbjudet i NZ/Australien är inte en "risk" i sig, irrellevant (se 4 ovan) och dessutom falskt (http://noshly.com/additive/e466/bulking-agent-plus/466/#.UpYKPcOVvmE).

Sackarin
Framställningssättet är återigen irrellevant och bara där för att skrämma upp okunniga. Sackarin tas inte upp av människokroppen, det går in "där uppe" och ut "där nere". Uppfattningen att sackarin kan orsaka cancer grundades på ökad förekomst av urinblåsecancer hos försöksråttor, men det har sedan över ett decennium varit känt att bakomliggande orsaker till detta inte förekommer hos människor. (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8910956)(http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12505296)

Natriumfluorid
Ja, denna fantastiska fluor ... Ska man ens orka? Nej, jag lägger in en enda liten länk (flersidig) och sammanfattar den såhär: I för stora mängder är inte fluor nyttigt, men i rätt mängd är det nyttigt. Återigen, ett logiskt felslut att gå från "stora mängder är skadligt" till "[således] måste även små mängder vara skadliga". Applicera det på salt och vatten, uteslut dessa helt ur ditt intag och sedan får vi se vem som lever längst av oss. (http://www.ilikemyteeth.org/fluoridation/myths-facts/)

Vitamin E-acetat
Här tolkar man studier som fan läser bibeln. Tillskott av syntetiskt E-vitamin kan korrelera med ökad risk för hjärtstillestånd hos patienter med vaskulära sjukdomar och diabetes (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15769967) och verkar inte vara nämnvärt cancerogent (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19066370) men vidare forskning pågår i frågan.

Kalciumglukonat
Vid det här laget börjar jag tröttna rejält ... Intravenösa injektioner och extravasation, ja det ligger ju en bit ifrån att borsta tänderna med något som innehåller (sannolikt) låga mängder av ämnet.
Jag grävde inte ner mig så mycket djupare i just kalciumglukonat, men det verkar som att det är där för att det är kariesförebyggande ... (http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Lakemedel/Vad-ar-ett-lakemedel/Lakemedelssubstanser/Kalcium-/)

Bensylalkohol
Lösningsmedel, ja, men det är även vatten ... Bensylalkohol är ett lämpligt som lösningsmedel då det är polärt (i likhet med exempelvis vatten), låg toxicitet och låg ångpunkt. Det är en kemisk förening, ja, men den har inte mycket gemensamt med bensylklorid som nämns, främst på grund av att kloret i molekylen inte kvarstår efter hydrolysen (kloratomen ersätts av en hydroxidgrupp från natriumhydroxiden som i sin tur tar upp kloret och bildar natriumklorid - koksalt).
Dödsfallen var minst sagt tragiska och idag används det som sagt inte för behandling av nyfödda, men användning på barn från 6 månader och vidare upp i vuxen ålder är fullt godkänt. Men visst, personer med leverproblem bör inte svälja tandkräm (eller annat) som innehåller bensylalkohol, och barn under 6 månader har i regel inte fått sin första tand ännu ...

Limonen
En kolväteförening (precis som alla andra organiska ämnen ungefär) vilken vi främst stöter på som smakämnena i citron och apelsin. Således, en tämligen ofarlig terpen.

CI73360
Har många namn, men är inte alls särskilt svårt att hitta information om. I http://www.ec.gc.ca/ese-ees/936B33C3-9281-4A40-8B13-152A08F56818/batch9_2379-74-0_en.pdf kan vi hitta att den inte har några påvisade skadliga effekter för människor vid en hög "normal" användning.

CI77891 - Titan(IV)oxid
Förekommer inte i större utsträckning naturligt, men det det är den vanligaste titanoxiden ... och nej, "detta kan orsaka hittills okända hälsoproblem" är en direkt vilseledande formulering av "inga skadliga effekter har hittills kunnat påvisas".

Jag känner mig övertygad. Dessa ämnen är inget att oroa sig för, men Livs färdighetsnivå i källkritik borde utgöra ett rejält orosmoln i hennes barns liv. Att tandkrämen inte skulle innehålla några hälsosamma ämnen är ju helt sant, om man nu inte räknar in exempelvis tandhälsa i begreppet "hälsa".

Tillägg (+1h): Givetvis bör sägas att Livs grundtanke här är hedervärd - att hon inte vill utsätta sitt/sina barn för något som hon inte vet effekterna utav - men tyvärr faller det hedervärda bort när hon helt uppenbart inte gör nämnvärd kritisk efterforskning.

4 kommentarer:

  1. TACK!!!! Någon med vätt och reson. Tyvärr finns det ju de som hellre låter sig styras av skrämselpropaganda.

    SvaraRadera
  2. På tal om källkritik och tillika princip av just det - vem är denna Oscar och vad har du för bakgrund och kunskap i ämnet? Inte för att jag misstror dig (eller för den delen ämnar skapa debatt för debattens skull), utan för att kritik enligt akademisk praxis bör bemötas med kritik tills det att otvivelaktig grund i debatten (personerna i detta fall) kan garanteras.

    En stilistisk förmåga må räcka till att övertyga vid första anblick, men även retorik behöver en grund att stå på i en argumentation.

    I övrigt uppskattar jag din belysning i ämnet, som i mina ögon lyfter frågan om journalistikens vara eller icke varande i framtiden - och inte minst dess behov. Sociala medier och allt därtill har dessvärre (till viss del skall tilläggas) skapat en likgiltig publik där det kritiska tänkandet lyser med sin frånvaro. Det har blivit en (accepterad) form av lobbyism där respondenten insuper informationen med samma förtroende den tidigare förskansat sig via dagspress. Men däri ligger skillnaden att dagspress med utbildade journalister ständigt granskas. Till vilken grad och från vilket perspektiv går att diskutera i oändlighet, men ändock granskas de. Varför ett inlägg likt ditt ovan är behövligt om något. Tack för det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frasseman: För sammanhanget relevant bakgrund torde vara gymnasial naturvetenskaplig utbildning och grundläggande kunskap inom källkritik. Men precis som jag skrev på rätt så tidigt stadium är graden av expertis egentligen högst irrellevant. Det viktiga är inte min kunskapsnivå inom området, utan vad jag stödjer mina uttalanden på - det är akademisk praxis. Det är inte jag som ska bedömas, utan det jag påstår - precis som jag inte dömer ut Liv, bara hennes bruk av källmaterialet.

      Men du har en god poäng kring journalistikens roll framöver (med som borde ha tagit en början för ett drygt decennium sedan). Vem som helst kan gräva fram några påståenden och hitta vad som kan uppfattas som stöd för dessa, men att kritiskt analysera källor och väga dessa mot varandra ... det är den expertis vi behöver mer än någonsin, och tyvärr något dagens journalistkår stundvis verkar stega längre och längre ifrån.

      Men som sagt, lita inte blint på mig gott folk, gör en egen bedömning av mina källor och gör er egen efterforskning med ett objektivt sinne.

      Radera